Rehab, ett utnött ord, men hur som helst så är det precis vad jag sysslar med nu och i ytterligare 7 veckor. Det har inte något att göra med droger (eller bajs som jag tycker är ett bättre ord) utan helt enkelt så behöver jag återhämta mig efter min graviditet, födsel och amning (dvs inte sovit en HEL natt på över 1 år) och det tar på krafterna.. sen att ha blivit mamma efter att själv ha förlorat min, väcker mycket som behöver lyssnas till och tas om hand. Jag är så glad att jag har fått tillfälle att ta hand om min kropp och själ ordentligt. Så välbehövligt.
Härom dan när jag var inne i vår lokala mataffär så hände det igen. Denna gång var det en äldre kvinna som blev irriterad på mig med min barnvagn. Vad handlar det om?
Jag var hur trevlig som helst, hon såg snäll ut, och jag erbjöd en lösning (som visade sig vara helt fel för henne) när vi möttes i ett trångt utrymme. Hon satte näsan i vädret, muttrade (som svenskar gör när de blir sura- för inte vågar man säga vad man tycker/känner öga mot öga?!) något som "jaha, jag får väl gå RUNT här då"- vilket var typ runt en frysdisk!
Vad är det som gör att vissa människor irriterar sig på att man har barnvagn? Min son behöver ju den för att ta sig fram, han är 14 månader!
Irriterar dom sig, och beter sig, likadant emot rullstolsbundna?
Och nästan alla jag känner tycker att "dom där mammorna som ska gå i bredd med sina barnvagnar, det är såå irriterande".. varför då egentligen?
Låt dom gå i bredd! Kör över min fot också om ni vill, både fram och tillbaka.
Jag tänker; de sitter oftast hemma, ammar nästan konstant, de kommer ut en stund och lyckas timea ihop med en vän (som också nyss blivit mamma) och då behöver de få babbla, ventilera sina rädslor för om barnet är onormalt, om sina miljaaarder känslor som krockar därinne (pga amningshormoner!) osv.. jag vet ju hur det är.. Jag har kört på fötter- och NIX- inte för någon annan anledning än att jag varit så himla trött och därmed helt disträ och missbedömt vagnens längd.. eller så somnade jag kanske ståendes där i mjölkdisken.
Det jag vill säga är, att vara småbarnsförälder är ingen lek, att inte ha sovit en hel natt på "jag minns inte när" det kan.. nä det GÖR en människa tokig, irriterad, gråtfärdig när mjölken är slut eller när gaffeln faller i golvet.. då kan väl man för sjutton gubbar bjuda på ett par steg åt sidan, låta dessa mammor (eller pappor för den delen) få gå i bredd! Vara lite givmild.
Ja, jag har helt ändrat åsikt nu om mammor i bredd; Tjura på om ni behöver, bry er inte om någon annan än er själva om ni inte orkar, och kör rakt in i min hälsena bara- det är lugnt!
(för övrigt har jag ALDRIG gått i bredd med min barnvagn. Eller har jag..)
Härom dan när jag var inne i vår lokala mataffär så hände det igen. Denna gång var det en äldre kvinna som blev irriterad på mig med min barnvagn. Vad handlar det om?
Jag var hur trevlig som helst, hon såg snäll ut, och jag erbjöd en lösning (som visade sig vara helt fel för henne) när vi möttes i ett trångt utrymme. Hon satte näsan i vädret, muttrade (som svenskar gör när de blir sura- för inte vågar man säga vad man tycker/känner öga mot öga?!) något som "jaha, jag får väl gå RUNT här då"- vilket var typ runt en frysdisk!
Vad är det som gör att vissa människor irriterar sig på att man har barnvagn? Min son behöver ju den för att ta sig fram, han är 14 månader!
Irriterar dom sig, och beter sig, likadant emot rullstolsbundna?
Och nästan alla jag känner tycker att "dom där mammorna som ska gå i bredd med sina barnvagnar, det är såå irriterande".. varför då egentligen?
Låt dom gå i bredd! Kör över min fot också om ni vill, både fram och tillbaka.
Jag tänker; de sitter oftast hemma, ammar nästan konstant, de kommer ut en stund och lyckas timea ihop med en vän (som också nyss blivit mamma) och då behöver de få babbla, ventilera sina rädslor för om barnet är onormalt, om sina miljaaarder känslor som krockar därinne (pga amningshormoner!) osv.. jag vet ju hur det är.. Jag har kört på fötter- och NIX- inte för någon annan anledning än att jag varit så himla trött och därmed helt disträ och missbedömt vagnens längd.. eller så somnade jag kanske ståendes där i mjölkdisken.
Det jag vill säga är, att vara småbarnsförälder är ingen lek, att inte ha sovit en hel natt på "jag minns inte när" det kan.. nä det GÖR en människa tokig, irriterad, gråtfärdig när mjölken är slut eller när gaffeln faller i golvet.. då kan väl man för sjutton gubbar bjuda på ett par steg åt sidan, låta dessa mammor (eller pappor för den delen) få gå i bredd! Vara lite givmild.
Ja, jag har helt ändrat åsikt nu om mammor i bredd; Tjura på om ni behöver, bry er inte om någon annan än er själva om ni inte orkar, och kör rakt in i min hälsena bara- det är lugnt!
(för övrigt har jag ALDRIG gått i bredd med min barnvagn. Eller har jag..)
Här var vi på Karolinska sjukhuset på informationsmöte om förlossningen. Inget kom att bli vad dom sa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar