Försäkringskassans hantering av en höggravid

Är inte försäkringskassan till för att hjälpa sjuka människor? Nyblivna föräldrar? Är det inte folk som gillar att hjälpa andra i nöd som jobbar på försäkringskassan?
Jag hoppas att det till största delen är det. Precis som i vården. Tänk om det skulle arbeta sjuksköterskor på sjukhusen som istället för att hjälpa till vill göra livet svårare för de sjuka. "Ni ska inte tro att ni ska få ha det bra här inte, upp o hoppa och gå på toaletten själv gamling. Ont? Det tror jag inte på.."

När det var 5 veckor kvar till beräknad födsel var jag hos barnmorskan och berättade att jag fortfarande jobbade. Hon tyckte då att jag skulle träffa läkaren för bedömning. Jag jobbade i butik, där det ingick lyft och där man för att komma till lagret var tvungen att gå ner en trappa och sedan böja sig under en vägg 1 meter hög. Jag minns att det var tungt att gå upp och ner, och att böja sig under väggen samtidigt som jag skulle bära på något tungt inte gick så bra. Jag trixade och puttade den tunga saken framför mig, jag fick böja mig medan jag grenslade med benen för att få plats med magen - jag kämpade på liksom.
När jag stod bakom disken satte jag på fläkten eftersom jag var så otroligt varm, men den övriga personalen stängde av fläkten igen för att de frös. Jag kan i efterhand se att det inte var en bra miljö för en höggravid kvinna, som dessutom har diagnosen MS. Typiskt mig faktiskt, att kämpa på längre än jag egentligen orkar och mår bra utav.

Läkaren tyckte det var vansinne- du ska vila fram till förlossningen, samla alla dina krafter de sista veckorna. Hon skrev ett läkarintyg som jag skulle skicka in till försäkringskassan.

Så, på försäkringskassan ignorerade de fullständigt detta läkarutlåtande. De menade att om jobbet är för tungt för mig, ja då ska jag upp o hoppa och bege mig ut och söka ett annat arbete.
Jag skulle alltså som höggravid (med ett läkarintyg på att jag inte skulle arbeta utan att jag skulle vila) ta mig till tunnelbanan (steg för steg, med vilopauser som det behövs när man är höggravid) åka in till stan och söka ett arbete. "Hej, jag söker den lediga tjänsten. Jodå, jag ska föda om en månad, ja det syns det ja. Hm, jag tar lite tid på mig nu i och med att jag har svullna fötter och ben, osså behöver jag kissa varje kvart eller så, men annars ska det inte vara några problem. Och jag kan säkerligen börja arbeta fort efter födseln också ska ni se."
Jag var säkert jättehet på arbetsmarknaden.

Jag skulle alltså tjäna min brödföda själv dessa sista veckor tyckte försäkringskassan, för någon hjälp av dem skulle jag inte få.

Jag fick inte tag på den som hade haft hand om ärendet (ja, tro det eller ej- det var en medelålders MAN som hade tagit beslutet "upp o hoppa") förrän efter jag fött. Jag hade inte riktigt orken att strida med försäkringskassan just då.
Men så fort Alvin var född, ja då ringde jag upp karl'n. Han var aggressiv och höll på sin sak. "Fast du kan väl inte seriöst tro att jag några veckor före födseln skulle få ett nytt jobb?" sa jag. Sen blev jag också arg. Så där arg jag blir då jag börjar gråta och skaka i hela kroppen. "Har du någon aning om hur det är att vara höggravid!" Så klart att han inte hade. Annars hade han aldrig sagt något sådant. Jag undrar om han någonsin har frågat sin mor om hur hon hade det som höggravid. Jag menar, han borde ju tycka att det är av intresse eftersom han arbetar med dessa beslut.

Försäkringskassan, hur vore det om kvinnor som själva fött barn kunde utbilda dessa män/kvinnor som ska sitta och ta dessa beslut som själva inte har den erfarenheten? Tack. För jag hoppas att inte fler gravida kvinnor ska behöva vara med om liknande diskriminerande upplevelse.

Hur slutar allt? Jo, jag tar mig, två veckor efter jag fött Alvin, mig tillbaka till läkaren. Hon blir vansinnig över att hennes läkarintyg har ignorerats, så får man inte göra säger hon. Hon säger också att hon aldrig tidigare har varit med om att försäkringskassan har ignorerat något av hennes läkarintyg.
Hon skriver ett nytt. Jag överklagar. Jag får rätt. Till slut.

Jag vann, men förlorade ett skönt avslut på min graviditet, då jag skulle samla kraft och vila. Jag fick börja mitt moderskap med att strida med försäkringskassan, en huvudvärk jag bra gärna hade sluppit.


Det värsta i det här är ändå maktlösheten. Att min välfärd och mitt välmående, att mitt liv och min hälsa, i den här situationen, ligger i någon annans händer. Och att han inte ser till mitt bästa. Att jag behöver strida för att få den ersättning jag har rätt till. Att det känns som att han sparkar på en som ligger. En höggravid kvinna.

Förresten, det värsta är att en så outbildad och fördomsfull person får sitta i en sådan maktposition. Han borde verkligen inte få göra det..